onsdag 30 januari 2013

# 105 Handskrivet (23 av 365)

Min farmor kunde sticka fantastiska dukar, med Sjuntorps virkgarn och tunna, tunna strumpstickor. När de var färdiga fick jag hjälpa henne att spänna upp dukarna på en platta med knappnålar och sen stärka dem med potatismjöl och vatten. Det här var på 70-talet det och nu är farmor borta sedan länge, men hennes handskrivna beskrivningar finns kvar.

Min kära dotter tittade på dessa gamla gulnade papper och utbrister "Var snön ens vit på den tiden?"

2 kommentarer:

  1. Vackert foto och vackert skrivet! Jag har kvar min mammas handskrivna recept. En skatt! En fundering: Vad kommer att finnas kvar efter oss i vår digitala värld?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vilka spår kommer vi att lämna efter oss, förutom våra barn?
      Allt gammalt som vi ledsnat på körs till återbruket, och vi har inte plats för allt vi köper... Våra fotografier har vi i datorn och inget skrivs ut.
      I vår trädgård har jag sparat ett skott från en ek, på något sätt känns det viktigare och viktigare att vårda det.

      Fast egentligen är jag en hamstrare, sparar gärna, kan vara bra att ha. Som tur är är min make av den andra sorten...

      Radera